Sitter framför skrivbordet och ska fortsätta skriva om Linda, min huvudkaraktär, och hennes upplevelser. Har ett synopsis som hela tiden förändras/uppdateras och det är nog så det ska vara. I alla fall för mig.
Ett för strikt schema gör att det låser sig och för mig fungerar det bättre med ett levande dokument med några fasta hållpunkter. Det gör att jag vet vart jag är på väg men också att det finns utrymme för förändringar längs vägen.
Som det ser ut nu har jag ett dokument på cirka fyra A4-sidor. Där har jag spaltat ner vem min huvudkaraktär är, hennes utmaningar, den röda tråden, vändpunkter och handlingen i stora drag. Sedan har jag ett dokument där jag skrivit ner olika scener och i vilken del av boken de ska utspela sig. Detta flyttar jag om, lägger till och ändrar titt som tätt.
Till sist har jag ett block bredvid mig som jag fyller i allt eftersom jag skriver. Där fyller jag i alla scener som är skrivna, kort vad de handlar om – alltså på någon rad – syfte, vilka karaktärer som är med och plats. Det gör att jag får en full översikt över manuset allt eftersom jag skriver ner det.
Jag gissar att jag kommer behöva köra ett postat-lapps system senare och ha framför mig på väggen för att kunna se hur allt stämmer med varandra, om det saknas något eller behöver flyttas om alt. strykas. Det är verkligen en process att skriva en bok och det går mycket upp och ner. Vissa dagar känns det superbra. Andra känner man sig osäker på om det ens är läsbart. Men jag gissar att det är precis som det ska vara. Tvivel, supersjälvförtroende och allt där emellan.
Foto: unsplash.com
Comments