Drömmar kan verkligen slå in

Eftersom det är lite nystart på bloggen tänkte jag berätta om hur det gick till när jag vann Harlequins stora författartävling.

Efter att jag hade skrivit mitt första manus och fått några refuseringar var jag nästan beredd att ge upp. Jag tänkte att jag kanske inte passade som författare. Att det kanske inte var meningen att jag skulle skriva böcker. Men så fick jag det där mailet från en redaktör som visserligen refuserade mitt manus men som passade på att ge mig den uppmuntran som jag behövde. För hon skrev att mitt manus var underhållande, välskrivet och att hon trodde att jag mycket väl skulle kunna få något utgivet en dag.

Hennes ord betydde otroligt mycket och jag satte igång med att skriva ett nytt manus. Manuset om Rebecka, Cecilia och Anna. En feelgood-roman om kärlek, vänskap och att våga följa sina drömmar. Jag skrev och skrev och när jag i samband med ett författarevent fick information om Harlequins författartävling började jag fundera på om tävlingen kunde vara något för mig. På bokmässan i Göteborg passade jag på att prata med några representanter för Harlequin och insåg att ja, den här tävlingen kan vara något för mig.

Första beskedet om att jag tillsammans med 24 andra hade gått vidare i tävlingen kom när jag var i New York med min vän Vanessa. Vi var där för att göra research till olika projekt och pratade mycket om våra framtidsdrömmar. Vanessa drömde om att starta ett Diner inspirerat café och jag om att ge ut min bok. När jag fick veta att jag gått vidare och att Harlequin ville läsa hela mitt manus blev jag överlycklig. Nu hade jag en månad på mig att redigera hela manuset. Och det var inga små korrigeringar jag tänkte göra, det var saker som skulle strykas, karaktärer som skulle bort, kapitel som skulle läggas till och en massa annat.

Min familj såg inte mycket av mig den där månaden i november. Jag skrev och skrev, ändrade, la till och flyttade om. Allt för att storyn skulle bli så bra som möjligt. Sista tiden innan manuset skulle in var jag helt uppfylld av storyn och kunde knappt sova. När det väl var dags att lämna in manuset kände jag mig jättenöjd. Jag kunde inte göra så mycket mer än vad jag hade gjort. Och jag hade verkligen gett allt.

När jag fick veta att jag hade vunnit hela tävlingen var jag helt överväldigad av glädje. Tänk att min bok hade vunnit. Tänk att Drömstigen nu skulle bli en bok. Min stora dröm hade slagit in.

I november 2015 släpps Drömstigen och gissa vem som blev min redaktör? Av alla duktiga redaktörer som finns hade jag förmånen och turen att få arbeta med just den redaktören som fått mig att fortsätta kämpa och inte ge upp mina författardrömmar. Bara genom en enkel mening i ett refuseringsmail. Hur stor är sannolikheten för det?

Hur det gick för min vän Vanessa? Jo, förra veckan öppnade hon sitt Dinerinspirerande café i Stockholm, ”The Workshop Café Diner”. Snacka om att drömmar verkligen kan slå in!

Utvalda inlägg