Hej på er. Hoppas ni mår bra allihopa. Själv har jag precis varit ute på en två timmar lång promenad med dottern, yngsta sonen, Sigge och några vänner. Resten av dagen kommer jag ägna åt redigeringen och lite andra inomhusaktiviteter nu när regnet öser ner här utanför.
På Instagram har jag publicerat några inlägg om min författarresa. Jag tänkte att jag skulle sammanfatta dem här också så att den som vill kan läsa dem efter varandra. Jag kommer även skapa en egen flik för min författarresa som man kan klicka på. Alla inlägg är inte publicerade än, men jag publicerar dem allt eftersom 🙂 Kommentera gärna och kom gärna med förslag om det är något särskilt ni vill veta!
Min författarresa – inlägg 1
Det här fotot togs ett halvår innan jag skulle släppa min debutbok, Drömstigen. Jag hade precis blivit klar med redigeringen och det var mina allra första pressbilder.
Första utkastet till Drömstigen skrev jag under min tredje föräldraledighet och efter att ha vunnit en författartävling, där förstapris var ett bokkontrakt, var lyckan total. Tänk att jag, efter flera år av skrivardrömmar, refuseringar och hundratals skrivtimmar, skulle få ge ut en bok. Jag var så glad och förväntansfull.
Min författarresa – inlägg 2
Mitt allra första manus skrev jag när jag var föräldraledig med mitt andra barn. Jag fick en så starkt idé som jag bara måste skriva ner, och jag arbetade med manuset varenda ledig minut. När min föräldraledighet var slut, var även manuset klart.
Förväntansfull skickade jag in manuset till alla förlag jag kunde komma på. Efter ett tag trillade det första refuseringsbrevet in, och sedan ett till, och till sist ett tredje och ett fjärde. Tack, men nej tack. Och jag kände att det här kanske inte är något för mig trots allt.
Men så kom det ett till brev. Förlaget tackade nej, men, hon som skickade mejlet skrev att hon verkligen tyckte om mitt sätt att skriva och att hon mycket väl trodde att jag kunde bli utgiven en dag. De orden betydde oerhört mycket för mig. Och ett år senare, när jag var föräldraledig med mitt tredje barn, gav jag mig på ett nytt försök och skrev det som senare skulle få titeln Drömstigen …
Min författarresa –inlägg 3
Efter att mitt första manus blev refuserat skrev jag ett helt nytt manus under min tredje föräldraledighet. Den här gången gjorde jag allt enligt ”mallen”. Jag läste massor av skrivböcker, gick en kurs och tog hjälp av en lektör när manuset var klart.
Efter att lektören sagt sitt blev manuset liggande ganska länge. Jag hade börjat arbeta igen, hade tre små barn i åldrarna 1, 3 och 5 och fick aldrig riktigt till den där skrivtiden. Så såg jag att Harper Collins hade en författartävling där vinsten var ett bokkontrakt. Skulle jag våga satsa?
Efter lite funderingar bestämde jag mig för att skicka in mitt manus. Det var knuffen jag behövde för att komma igång med redigeringen på allvar. Det blev några intensiva månader med redigering, väntan och mycket pirr i magen. Och när jag vann tävlingen kunde jag knappt tro att det var sant. Mitt manus skulle bli en bok!
Bilden är tagen när jag skriver på mitt första bokkontrakt och jag minns fortfarande hur förväntansfull jag var inför allt!
Min författarresa – inlägg 4
Om att säga upp sig! Strax efter att jag vann Harper Collins författartävling bestämde jag mig för att säga upp mig från mitt jobb. Jag ville verkligen satsa på skrivandet och eftersom jag är journalist tänkte jag att jag kunde frilansa också. Dessutom trivdes jag inte riktigt där jag var och hade den klassiska söndagsångesten inför en ny vecka.
Att vara egen var en helt ny tillvaro för mig. Och stor skillnad mot att ha en månadslön. Första året var ganska tufft, och ibland undrade jag om jag inte var riktigt klok som sagt upp mig från ett välbetalt jobb.
Men sen lossnade det och jag fick en hel del frilansjobb. Så mycket att jag nästan inte hann med bokskrivandet. Bland annat började jag frilansa för Bonnier och arbetade som vikarierande webbredaktör på magasin som mama, amelia, sköna hem, allt om mat mm. Jag älskade tillvaron där. Det var en enorm skillnad mot det jag gjort innan. Fantastiska kollegor, roligt jobb och bra stämning. Förutom roliga frilansjobb kunde jag arbeta med mina böcker.
Numera tar mitt författarskap nästan all min tid och jag har flera roliga projekt på gång. Stundvis jobbar jag nästan dygnet runt men jag kan också ta ledigt när jag vill och behöver det.
Jag är så glad att jag vågade följa min dröm. Det är ett beslut jag aldrig har ångrat.
Min författarresa – inlägg 5
Efter att jag vann Harper Collins författartävling var det dags för redigering av manuset. Tre huvudkaraktärer skulle bli en och jag hade ganska ont om tid på mig. Men det var bara att köra på, välja vilken karaktär som skulle få mest utrymme och vilka karaktärer som skulle få mindre plats.
I arbetet med manuset skulle jag få jobba med en extern redaktör. När jag fick veta vem det var kunde jag knappt tro att det var sant. Det var Mia. Samma Mia som hade skickat uppmuntrande ord till mig när jag hade skrivit mitt första manus. Den person som gav mig pepp när jag verkligen behövde det!
Sedan jag vann författartävlingen har jag och Mia arbetat ihop på olika sätt. Hon har varit min redaktör, min mentor och har också blivit min vän. Att skriva en bok är så mycket mer än att bara sitta ensam framför datorn och jag är så glad över att få arbeta med så många härliga, superduktiga personer.
Comments