Ni anar inte vad glad jag är över att kunna visa er omslaget till min nya bok. Just nu är jag inte i redigeringen av manuset, och att titta på omslaget och känna att så här fin kommer boken att vara när den är klar ger extra pepp. I september släpps boken 🙂
Hurra, råmanuset är inlämnat till förlaget. Känns så himla bra och är så nöjd även om jag vet att jag har MASSOR av jobb kvar att göra innan det blir en färdig bok.
Jag får en del frågor om hur jag arbetar med mina böcker och här tänkte jag dela med mig av hur jag arbetar med mina råmanus. Från att det är en idé till att det blir ett färdigt råmanus.
Idén. Jag får mina idéer överallt ifrån. En tanke, händelse, samtal eller en speciell miljö kan så ett frö som jag sedan går och funderar på ett tag innan jag skriver ner mina första tankar.
Synopsis. Vissa skriver ett utförligt synopsis med kapitel- och scenindelning. Andra skriver inget synopsis alls. Jag skriver ett kortfattat synopsis på max en A4-sida där jag skriver ner handlingen i grova drag, vilka de stora vändpunkterna är och syftet med berättelsen. Först långt senare skriver jag en kapitelöversikt.
Själva skrivprocessen. Här handlar det bara om att sätta sig ner och skriva. Oavsett om man har inspiration eller inte. I det här läget stirrar jag mig inte blind på grammatik, återupprepningar mm, det viktiga är att jag får ur mig min berättelse. När jag skrivit en fjärdedel av manuset brukar jag gå igenom det jag skrivit innan jag fortsätter. Det gör jag för att få bättre grepp om storyn och vart jag är på väg. Jag passar även på att redigera texten något. Sen går jag vidare med manuset. I mitten gör jag samma sak, går tillbaka, ändrar, drar bort, lägger till mm innan jag skriver klart manuset.
Kapitelöversikt. Ett manus består av många scener och kapitel. För att hålla koll på mitt manus skriver jag en kapitelöversikt allt eftersom. Det vill säga, jag skriver kortfattat ner vad varje scen handlar om, syftet med scenen, vilka karaktärer som är med i scenen och var de befinner sig. Som ett synopsis, fast det kommer till samtidigt som jag skriver scenerna.
Vila. Även om jag är mitt uppe i att skriva ett råmanus behöver jag mina pauser. Det är bland annat under promenaderna med Sigge och när jag är ute i stallet eller bara tar det lugnt som jag kommer på fler idéer, löser knepiga scener, får mer inspiration och ny energi.
Skrivmål. Jag sätter alltid upp mål och delmål. Själv brukar jag ge mig själv en belöning när jag skickat in mitt råmanus. Då har man något roligt att se fram emot.
Läs igenom. Innan jag lämnar in mina råmanus läser jag igenom dem. Jag går igenom varje karaktär för sig och kollar så att den röda tråden funkar. Och så läser jag igenom hela manuset från början till slut.
Skicka in. Dags att skicka in råmanuset till förläggaren. Än är det massor av jobb som återstår men nu finns en grund att arbeta med. Något som känns fantastiskt bra.
Kommentera gärna, ställ frågor eller berätta hur ni gör.
Uppdaterat: 12 aug. 2021
Hej på er. Vilket härligt väder det är i Stockholm. Riktigt härligt vårväder. Jag la ju upp ett inlägg på min Instastorie för ett tag sedan och frågade er om ni ville att jag skulle blogga mer och vad ni i sådant fall ville veta mer om.
Många av er vill veta mer om mitt författarliv och en av frågorna var hur jag får inspiration till mina böcker.
Svaret är att jag får inspiration lite överallt ifrån. När jag är ute och promenerar, reser, besöker platser, pratar med folk, hör samtal på gatan. En liten händelse eller känsla kan så ett frö och sedan börjar jag fundera mer kring känslan/händelsen och utvecklar en story, en första scen med mera.
Alla mina böcker har kommit till på olika sätt. När jag kom på idén till Med hälsning från Båstad började det med att jag ville skriva om Båstad. Ni som följer mig här och på Instagram vet att jag och min familj ofta är i Båstad och att det är en av mina favoritplatser. Jag ville skriva om och dela med mig av den fantastiska miljön, havet, åsen, stranden, den mysiga staden/byn, de lokala butikerna och tennisen. Ett djupare tema i boken är föräldrar som pressar sitt barn, ett tema som jag tycker är viktigt att belysa och ta upp.
Idén till 24 goda gärningar fick jag när jag var i London med min man och äldsta son. Vi var på en plats med mycket folk och trängsel och det fick mig att fundera på vad man skulle göra och ta vägen om det hände något. Hur skulle man ta sig i säkerhet? Och vad skulle man göra om det hände ens nära och kära någonting? Om man själv klarar sig men inte dem man älskar. Hur går man vidare efter en sådan fruktansvärd händelse? Kan man det? Där och då föddes Emmas berättelse som handlar om en ung kvinna som har förlorat sin man i en olycka och har svårt att gå vidare med sitt liv.
Så som ni märker är det olika saker som ger mig nya idéer. Det kan som sagt vara ett samtal, en händelse, en miljö, något jag läser, en låt, något jag är med om och massor av andra saker. Jag kommer skriva mer om vad som inspirerar mig och om miljöernas betydelse. Men det tar jag i ett annat inlägg 🙂
