När ens barn försvinner bland 45 000 människor

Det var igår det hände. Det som är varje förälders mardröm. Ville försvann på väg till Gärdet och nationaldagsfirandet. Ena sekunden cyklade han framför oss, i nästa var han borta.

Det gick så snabbt. På bara några sekunder var han borta. Och det spelade ingen roll hur mycket jag ropade. Han fanns ingenstans.

Jag och en vän är på väg till Gärdet med alla barnen. Vi promenerar och de cyklar och åker sparkcykel. Ville åker lite för långt framför oss så jag ber ett av de stora barnen att cykla ikapp och se till att han väntar. Det är ganska mycket folk runt omkring och jag känner mig inte helt bekväm med att han är så långt fram.

Så tittar jag bort några sekunder och svarar på en fråga. När jag ser upp är mitt stora barn bredvid mig igen. Jag frågar var Ville är och paniken slår till med full kraft när jag inser att han är borta.

Jag ser mig omkring och ropar på honom. Jag lämnar över vagnen till min vän och säger åt mina andra barn att stanna hos henne innan jag springer framåt för att leta. Men han är som uppslukad av jorden.

Tusen tankar hinner fara genom mitt huvud. Har han cyklat bort till Gärdet, men han vet att han inte får korsa vägen själv. Har han blivit rädd och cyklat hem? Har någon tagit honom? Var är han? Jag ropar och ropar. Springer så att svetten rinner. Fram och tillbaka. Runt huset, över gatan. Men han finns ingenstans.

Efter vad som känns som en evighet drar jag upp telefonen. Jag måste ringa P. Jag måste berätta att Ville är borta. Då är jag uppe på en kulle på Gärdet och när jag ser folkhavet framför mig knyter sig magen. Har han åkt bort hit? Är han bland folkvimlet. 45 000 personer. Jag kommer aldrig hitta honom här.

När P svarar berättar jag snyftande att jag har tappat bort vår son. Vår femåring. Han som alltid är glad och har bus i blicken. Som är så snäll och försiktig mot sin lillebror och älskar att leka med sina storasyskon. Gråten ligger i halsen och hjärtat bultar hårt.

P försöker lugna mig men allt jag kan tänka är att jag måste ringa polisen. Jag måste få hjälp. Min lilla pojke har försvunnit. Precis när jag ska säga till P att vi måste ringa polisen ringer min vän på andra linjen. När hon berättar att de har hittat Ville är lättnaden enorm. Han hade cyklat åt fel håll, ramlat och slagit i benet. Nu sitter han vid husväggen och är helt omedveten om vilken uppståndelse han har skapat.

Jag rusar dit. Ömsom skäller och ömsom kramar. ”Jag älskar dig. Jag blir rädd när du försvinner. Du får inte cykla iväg. Du måste vara nära oss.” Han kramar mig. Ser inte alls omtumlad ut. Mer förvånad över att jag är så upprörd.

Tio minuter var han borta. De längsta tio minuterna av mitt liv. När vi har samlat oss går vi vidare mot Gärdet. Vi lämnar cyklarna och promenerar sista biten. Villes hand i min. De andra barnen nära. Sedan firar vi nationaldagen tillsammans.

Till slut kunde vi fira Sveriges nationaldag. Alla tillsammans.

Signerar Drömstigen och planerar inför veckan

Åh, det händer så mycket roligt nu att jag inte riktigt hinner uppdatera bloggen. Det måste bli ändring på det. Några vänner har precis åkt hem efter en jättetrevlig middag. Resten av kvällen har jag ägnat åt administration, planering inför veckan och signering av Drömstigen till några härliga influencers. Kul!

Signering av Drömstigen

Nu däremot måste jag komma i säng. Jag ska vara i stallet redan vid 07 i morgon. Håll tummarna för att Maximilian sover bra i natt.

Kram på er

Mors dag och en härlig helg med min familj

Mors dag i dag. Så härligt det var att vakna upp och möta fyra små ansikten som strålade och grattade mig med frukost på sängen och fina teckningar. Känner en sådan enorm kärlek och är så glad att jag får vara deras mamma.

Hela gänget samlat. Bilden är tagen för några veckor sedan men insåg, när jag letade bilder, att jag inte har så många med alla fyra samlade. Måste bli ändring på det 🙂

Dagen började som sagt med frukost på sängen och fina teckningar. Jag har även fått bestämma vad vi skulle hitta på i dag så vi började med att åka och spela tennis på Kungliga Tennishallen allihopa. Sedan blev det fika innan vi körde ner till NK och åt lunch.

Efter lunch fick jag en timme för mig själv. Jag strosade runt och kikade på kläder och köpte även några fina plagg innan hela gänget hämtade upp mig igen. På kvällen kom mamma över på middag innan dagen avslutades på balkongen med en varsin kopp te och choklad.

Hela helgen har varit superhärlig. Efter att vi bestämt oss för att stanna hemma från Båstad hade vi fyra dagar med noll planer. Något som gjorde att vi verkligen kunde ta dagarna som de kom. Vi har varit i stallet, gjort utflykter, spelat tennis, shoppat, ätit god mat, bakat, gjort egen korv, fixat hemma, haft filmkvällar och långa samtal vid middagsbordet. Vi har tagit oss tid att bara vara tillsammans. Utan jobb och annat inplanerat. Och det har varit underbart.

Veckan som kommer är däremot ganska full. Jobb (frilans, admin och synopsis), möten, fest med Isas klass, ridning, BVC, agentlunch, 40-års fest, brunch och en massa annat väntar. Mycket roligt men intensivt. Planerar även att rensa klart i bokhyllorna och garderoberna den här veckan. Ett projekt jag började med i går och som kommer kräva ganska många timmars jobb. Som sagt, det är bara att ladda inför veckan 🙂