Det finns inget som gör mig så glad och som ger så mycket energi som att vara i stallet. Att vara där när livet rusar på i hundraåttio och vardagen är aaaningens för stressig ger ett lugn och betyder så mycket för välbefinnandet.
Igår var jag inte alls sugen på att åka ut till hästarna. Jag var trött och soffan lockade enormt mycket, men jag visste att det skulle ändras när jag väl kom dit, och det gjorde det.
För jag fick rida min fantastiska favorithäst och det blev en timme ren och skär lycka. Loxi är ingen enkel häst att rida, men han är otroligt ambitiös och arbetsvillig. Och när det blir rätt, och han går som en dröm, då kan jag inte sluta le.
Vi har roligt ihop, han älskar när det går fort (och vill gärna smita lite från jobbet tror jag), men han är så himla schysst och skulle aldrig göra något dumt. Tro mig, jag har suttit på hästar vars enda syfte har varit att kasta av sin ryttare = ingen vidare dröm.
Jag inser att det här blir ett riktigt hyllningsinlägg, ha ha, men det får nog bli så. För när jag åkte hem från stallet sent igår kväll var jag så glad, så lugn och bara längtade efter nästa vecka. För att vara i stallet med hästarna är ren och skär lycka!
