Vi är i Båstad. Mitt andra hem. Som jag förälskade mig i för tio år sedan när jag träffade Patrik. Eller förälskade och förälskade. De första åren var jag inte helt överens med min man om att Båstad är en av de härligaste platserna i Sverige. Kanske tvärtom.
Men nu är jag helt överens med honom om det. Och ofta är det jag vill som vill åka ner till sommarstugan medan Patrik tycker att vi kan nöja oss med färre besök. Men hur kan man inte vilja vara här så mycket som möjligt? Med 300 meter ner till havet, ett underbart landskap där det finns så mycket mysiga ställen att besöka och vara på.
Just nu längtar jag efter att åka upp på åsen, besöka Höganäs, Hovs Hallar och promenera nere vid vattnet i stan. Fiska krabbor med barnen och äta glass i Torekov. Det som vi gör varje sommar och som vi aldrig tröttnar på.
När vi svänger av mot Skottorp och Skummeslöv från motorvägen, kör genom den lilla skogen och möts av sanddyner och Laholmsbukten som breder ut sig framför oss, ja, då kan man inte annat än att dra in ett djupt andetag och känna sig hemma.
Just nu sitter jag ute på terassen och skriver för fullt. Det var ett tag sedan jag hade sådant skrivflow och fingrarna flyger fram över tangenterna. Har hunnit med flera sidor och hoppas på många fler innan vi åker hem. Historien växer och utvecklas och först nu känner jag att min supertajta deadline kanske kan gå.
I höst ska råmanus vara klart och tills dess är det mycket som ska göras. Research, intervjuer, besök på olika platser, karaktärsutveckling. Jag måste även reda ut de trådar jag har hängande i luften och få ihop allt på slutet. Men just nu njuter jag bara av att skriva på. Hoppas ni kommer gilla storyn när den är klar.
