Det blev en ridtur i skogen när regnet försvunnit och solen kikade fram igen. En perfekt hösttur. Har funderat en del på hur länge jag ska fortsätta rida men det blir nog någon vecka till i alla fall.
Jag vet att det finns många olika åsikter om ridning och graviditet men för mig känns det helt naturligt att fortsätta rida så länge det känns bra. Jag har sysslat med hästar i över 25 år och känner mig hyfsat säker i sadeln. MEN det är också viktigt att jag känner att jag rider på en pålitlig häst. Och det är Pimpernelle. Däremot var min förra medryttarhäst inte alls säker att rida ut på och honom slutade jag rida ganska snart efter att jag fick veta att jag var gravid med Ville.
Det var superskönt att vara ute i skogen. Nu börjar löven ändra färg så smått. Det är en av sakerna jag tycker så mycket om med ridningen. I och med att man är ute i naturen året om ser man alla skiftningar. Från sommar till höst, höst till vinter, vinter till vår med mera. Man är ute när det är svinkallt och flera minusgrader, liksom när det är högsommarvärme och bromsarna flyger runt benen på hästen. Det gör att man får vara med om så mycket.
Jag har ridit i spöregn, snöyra, tryckande hetta och blåst. Men även när det varit underbara höstdagar, ljumma sommarkvällar, fantastiska vårdagar med solen som värmer, knoppar som brister och sett hur naturen förändras allt eftersom. Att galoppera i snö är en underbar känsla. Likaså att galoppera längs en strand eller rida längs slingriga stigar i en skog.
Så med det sagt tänker jag fortsätta vara i stallet så länge det går. I dag märkte jag att magen stötte emot när jag skulle hoppa av. Måste nog klura ur ett bättre sätt att ta mig av hästen.
Annars tuffade allt på som vanligt. Jag kommer nog bara skritta från och med nu och när jag känner att det är dags att sluta med ridningen vill jag gärna fortsätta vara i stallet. Pyssla, mysa med Pimpernelle och även hjälpa Isabelle med hennes ridning på lilla Alwin.
Comments