Tänk vad tiden har gått fort. I måndags blev Maximilian sex veckor och jag kan knappt förstå vart dessa veckor har tagit vägen.
Maximilian sex veckor.
Jag är så förälskad i min bebis. Han är snäll, glad och tillfreds med livet. Han gillar när det är mycket folk och liv och rörelse. Speciellt när syskonen är hemma och vill prata med och hålla i honom.
Den här tiden har präglats av sömnlöshet, mycket bärande, inte så mycket promenader eller utevistelse, amning och byta blöjor. Men allt eftersom blir han mer vaken och intresserad av omgivningen och jag blir piggare och orkar mer. Jag är övertygad om att vi kommer få ett fantastiskt första år tillsammans.
Så här har utvecklingen varit hittills:
Han har börjat le så smått.
Han har börjat göra ljud och pratar med tavlorna, lamporna och oss.
Han har fått stadig blick och är nyfiken på omgivningen runt omkring sig.
Han är allra gladast på morgonen och älskar att ligga och se sig om, prata lite och le mot mig och omgivningen.
Nacken är mycket stadigare och han klarar av att lyfta huvudet en stund.
Han har gått upp över ett kilo sedan han föddes och väger numera 4700 gram och är 55 cm lång. Stora killen.
Favoritplatsen (förutom i min famn) är på skötbordet eller i soffan där han kan ligga och titta hur länge som helst.
Han är otroligt närhetssökande och vill helst vara i famnen hela tiden.
Han älskar att åka vagn och njuter för fullt när vi är ute och går.
Коментарі