Går från jobbet en kvart innan förskolan stänger. Stegar på som om jag tränar inför ett fotrally. Datorväskans rem skär in i axeln men jag fortsätter ånga fram genom Stockholms gator som en pålitlig arbetshäst. Tio minuter kvar och jag ökar på stegen lite till.
Kommer äntligen fram till bilen som står parkerad där vi bor, slänger in alla väskor i passagerarsätet innan jag sätter mig i förarsätet. Ser på siffrorna som lyser framför mig, 15:58. Två minuter kvar innan förskolan stänger. Backar försiktigt ut och kör sedan så fort jag kan den lilla biten till förskolan.
Barnen står vid grinden och kikar ut. Phu, jag är inte sist. Eller jag är sist men de andra föräldrarna har inte hunnit gå än. Kramar om mina små. Frågar hur de har haft det. Isabelle har fått medalj efter att ha sprungit vasaloppet – ja det heter så – sexåringarnas lopp innan de slutar på förskolan och börjar skolan. Inser att vi hade glömt bort att det var vasalopp. Känner mig lagom misslyckad som mamma och frågar om hon kunde springa i gummistövlarna. ”Det gick bra, fast jag tappade dem nästan några gånger”, säger Isabelle glatt och jag får dåligt samvete. Förskolefröken berättar att det var flera barn som hade missat att det var vasalopp. Att de själva nästan missat det. Det känns lite bättre och Isabelle är jätteglad över sin medalj.
Åker till skolan. Lite lugnare nu. Alex blir glad när vi kommer och i ryggsäcken ligger en påminnelse om bondgårdsbesöket de ska göra i morgon. Bonden bjuder på mjölk, smör och ost. Allt han behöver ta med är smörgåsar och frukt. Tänker att jag också vill följa med. En härlig dag med alla barnen på bondgården bland djuren.
Får besök på kvällen. En nära vän och hennes barn. Äter god mat, pratar massor och har en fantastisk avslutning på en stressig dag men som ändå var väldigt bra, trots några missöden 🙂
