Jösses, vilken dag. Alla som har eller har haft en treåring vet vad jag pratar om när jag säger TREÅRSTROTS!!!! Fy bubblan vad tufft det kan vara ibland. Nu ligger jag utslagen i soffan och Hemnetknarkar medan barnen sover i rummet intill.
Jag försöker minnas om mina andra barn var lika trotsiga som vår minsting men antingen har jag förträngt det eller så är vår trea snäppet värst. Han kan vara världens goaste underbara lilla kille med skratt som bubblar i halsen och busiga ögon. Sedan kan han skrika, gråta och vara helt galen för en småsak som att han inte får bestämma vilken väg vi ska gå eller vad vi ska handla i affären. Och så här kan det vara inte en eller två gånger om dagen utan kanske fem eller sex, phu. Som tur är vet jag att det finns ett ljus i tunneln och att det bara är en fas. Så jag fortsätter bita ihop och kämpa 🙂
