Slår igen datorn och går hem genom ett ödsligt Stockholm. Det är jag och några hundägare som är vakna. I husen är det mörkt och hemma sover barnen.
På vardagsrumsbordet står monopolet fortfarande framme med pjäserna kvar där vi lämnade dem igår. Jag sneglar mot spelet och vet att de väntade på mig. Jag går in i deras sovrum. Hör deras lugna, jämna andetag. Smeker en kind, lägger om ett täcke, pussar på hjässan och släcker lampan i fönstret. Ser på dem. Mina fina vackra barn. Som jag älskar över allt annat.
Jag smyger ut ur rummet och stänger försiktigt dörren. Dricker ett glas vatten, tar för mig av maten som står kall och kvarlämnad på köksbänken. Äter ståendes, sköljer av tallriken och stoppar den i diskmaskinen. Gör mig i ordning. Känner hur trött kroppen är. Hur trött jag är.
I morgon ska jag spela monopol. I morgon ska jag laga köttfärslimpa och umgås med mina barn. I morgon ska jag krama om dem och säga hur mycket jag älskar dem. I morgon är en ny dag!
